Grävlingsjakt
2008-09-28

TEXT & FOTO: Christoffer Jannesson

Söndagen 28/9 åkte jag (Christoffer), Rickard, Oliver och min son Edwin till Rolle för och kolla ett stort gryt som skulle vara aktivt. På plats visade det sig att det var ett gammalt gryt med flera kubik jord utdraget, grytet låg i en skogsslänt intill en åkerkant och hade fem ingångar och det var slitet i alla gångarna.

Efter lite rekande så släpps Baldr som försvinner in i närmsta ingång och efter tio minuter så börjar vi pejla runt, dock utan resultat och vi kliar oss lite i huvudet och misstänker att grytet kan nog vara djupt.

Jag knallar runt och pejlar i en cirkel på 30meter, när jag kommer upp där vi parkerat våra bilar får jag in en signal på pejlen och kan när jag lägger örat mot backen höra att det är kontakt. Rolle får flytta sin bil som står parkerad mitt på det tilltänkta nerslaget, när bilen är borta kan vi se på pejlen att det är bara en meter djupt och nerslag påbörjas.

Efter en kort stunds grävande i den mjuka jorden går vi igenom taket på grytgången och vi kan se hunden.

Gången täpps igen bakåt och hunden lyfts upp och trettio sekunder senare tittar grävlingen fram och avlivas.

Grävlingen plockas upp och vi släpper Baldr i nerslaget men där finns inga fler grävlingar. På bilden syns min son Edwin tillsammans med Baldr och grävlingen.

Då grytet är stort och ser väl användt ut så tror vi att det kan ligga fler grävlingar inne och släpper Baldr på nytt, efter någon minut ekar skallet taktfast i grytgångarna. Men grävlingen hade gått ner på 3 meters djup och lagt sig under dom stora stenarna där han var utom räck håll för oss. I tre timmar satt vi och dinglade med benen och när Edwin frågade för tjugosjunde gången "när ska vi åka hem" då kom Baldr ut, så vi lyfte på hatten för den sista grävlingen och avbröt för denna kväll.